Nytt kapitel. Vad har hjälpt?! (& hjälper).

Det är fortfarande samma bok och historien finns kvar. Dom tidigare sidorna är skrivna, tryckta och utgivna, levda. Både det fantastiska och tragiska.

Idag är det 4år sedan vår dotter Emma dog. Till slut orkade hon inte längre. Hon orkade inte längre med dom känslor som plågade henne, alltför länge och alltför starkt! Historien har jag bloggat mer om tidigare och upprepar inte här.

Nu vill jag mer dela med mig av vad som hjälpt mig i sorgeprocessen och även ur den utmattning som givet varit efter flera års kämpande och med känslor mellan hopp och förtvivlan.

Först vill jag skriva att nej enbart tid LÄKER inte alla sår! Precis som om du håller på att förblöda fysiskt och det då tas in support direkt för att få stopp på blödningen, så är snabb support utifrån något jag ser som en väldigt viktig faktor i sorgeprocessen. Eftersom min man jobbar som parterapeut så hade vi fint med kontakter inom terapisfären (vi arbetade tillsammans före Emmas död). Och yes, underbara grannar och några nyfunna vänner. Listar det jag upplevt stärkande utan inbördes ordning i viktighetsgrad. Tänker att det som hjälpt mig och det jag skriver nedan kanske kan vara till viss support för någon mer.

  • Grannar som ringde på dörren och gav en kram, sa något litet ord, lämnade mat utanför dörren, ett tänker på er kort.
  • Goda vänner, (terapeuter) som tog emot oss i sitt hem redan någon dag efteråt. Fick middag, fick prata av oss. Höra deras ärliga tankar, reflektioner och vara i deras varma, kärleksfulla atsmosfär.
  • EMDR för hjälp med dom mer envisa traumatiska bilder som fastnat på näthinnan från jobbiga situationer.
  • Första akuta veckorna – sömnmedicin och lättaste lugnande medicin som inte var beroendeframkallande för att få sova och hålla dom mest hemska känslorna i schack. Var noga med att trappa ner på dom här redan efter en tre veckor i mitt fall.
  • Kostrådgivning från redigt bra idrottsnutritionist. Hade ätit kasst under en längre tid på grund av akututryckningar, stress, kaos… ja, ni förstår nog. Jättebra för att boosta kropp och knopp.
  • Naprapat, kiropraktor när det gått en tid. Något som var för mig, komma iväg för egen tid. Puff och energi in för att få hjulen att rulla åt positivt håll. Fysisk uppbyggnad, power.
  • Samtal med professionell regelbundet, snabbt efter traumat och kontinuerligt under en tid. Prata, prata, prata, bearbeta.
  • Besökte platser som jag och Emma hade minnen ifrån.
  • Musik. I början musik som frigjorde gråt, känslosamma låtar. Låtar om förlust, saknad, sorg. Låtar som Emma tyckte om och vi hade som lite gemensamma. Sen mer stärkande låtar med pepp, styrka och energi. Nu mer blandat och kan lyssna på gladglada låtar nu, vilket jag inte alls kunde göra i början.
  • Brusreducerande hörlurar med bra ljud i. Kunna stänga ute omgivningens brus för återhämtning och hjärnvila. Peppmusik inför jobb, fysträning och för att få in energi.
  • Tillåter mig själv att emellanåt beställa hem mat eller äta ute när matlagning känns tungt.
  • Bearbetat genom att titta på mycket foton av Magnus/Emma. Plockat, luktat på, känt på, väckt upp minnen och bearbetat via tidigare sparade leksaker, kläder, böcker, teckningar som Emma gjort. Skänkt bort något, slängt något, sålt något och sparat en del.
  • Skrivit om det, precis som jag gör nu.
  • ”Tvingande” positiva rutiner. Det går inte att ligga kvar i sängen när en har hundar med glada svansar som kommer och slickar en i ansiktet på morgonen. Bästa väckningen för att komma upp och ut. Även inbokade tider med andra som en inte vill missa.
  • Antidepressiv medicin under en begränsad period.
  • Ligga och andas djupt och medvetet långt ner i magen.
  • När någon erbjuder support och hjälp. Tveka inte att säga ja tack, (eller nej tack) efter vad som ärligen är till din hjälp.
  • Natur.
  • Läst på och tagit in information om sorgbearbetning och om självmord.
  • Nyfunna vänner med liknande värderingar. Rent hem och ett polerat yttre är inte det viktigaste. Vänner som jag kan vara mig själv tillsammans med utan krusiduller. Med både det glada och ledsna.
  • Varit öppen med det som hänt.
  • Komma tillbaka rätt snabbt i jobb men på en lägre nivå. Jag splittrar mig inte längre utan har 100% fokus på arbete med hundar och deras ägare. Ett jobb istället för tre. Det är ju det här jag brinner för (inlärning /hund/människa).
  • Fysiskt träning i den mån jag kunnat och fått till. Ju hårdare och mer, desto bättre mentalt mående för mig. Återhämtning däremellan.
  • Några av punkterna ovan använder jag mig fortsatt av och det finns säkert mer att lägga till men det här är vad jag kom på just, just nu.

Det här är min lista och alla sörjer på sitt sätt. Finns inga rätt eller fel här.

Det fanns nog en annan mening idag med att jag hade min första och enda tid till Spine Center vid Löwenströmska sjukhuset. Själva besöket för att prata om och undersöka den artros och det diskbråck jag har gav inget mer än en väldigt basic, och grov undersökning att jaha… du verkar ha koll på det här och vi var båda 100% överens om att operation inte är aktuell. OCH ändå, det känns som att det fanns en mening i att jag skulle dit just idag. Just 28:e februari på dödsdagen och tankarna finns förstås än mer på Emma en dag som denna. Det var på Löwenströmska BB som Magnus/Emma föddes och jag minns känslan av att hålla lilla M i min famn när vi stod och väntade på taxi för att ta oss hem därifrån. En enkel förlossning och med en graviditet jag mådde så bra i.

Redo att vända kapitel i boken. Ger mig friheten att bläddra i boken och bland tidigare sidor. Dom finns kvar och kommer alltid finnas kvar.

”En dag ska vi alla dö. Alla andra dagar ska vi leva!”

Min överlevnadsinstinkt vid rädsla, osäkerhet, hot mot mig direkt har sen jag varit liten varit att stillna och hålla tyst. I vissa fall har jag också enorma powerkrafter!! Ikväll väljer jag att inte stillna i sorgen utan åker till hundhall för att träna. Tillsammans med en god vän, hennes hund och med Tryggve. Vi kommer leka, busa, röra på oss och inte hålla tyst. Det kan jag lova! Och älskade Emma var du än finns… du finns med oss när vi leker ikväll!! ❤

Har du läst ända hit, tack! Vi behöver alla, all värme och gemytlig gemenskap i dagens minst sagt oroliga tider. ❤

Coolaste, bästaste hundrasen?!

Tja, vilken är den absolut coolaste och bästa hundrasen… Vad tycker du?

Foto: Maria Willers (hundar som deltagit på kurs)

Jag tycker den absolut bästa, coolaste hundrasen/blandraserna är den där det märks att här har ägaren tagit sig tid till att lära sig om de olika raserna och skaffat den ras och den hund som stämmer bäst överens med sin livssituation, önskemål och vardag.

Nu har jag ett par ekipage som jag känner sticker ut lite extra för mig där jag ser ett väldigt fint samspel, teamwork och att ja men de här har klickat på ett väldigt fint sätt tillsammans. ❤ ❤ Det är så härligt att se! Får upp en bild på en ägare som skaffat sig en hundras som definitivt behöver mycket aktivering på olika sätt för att må bra. Ägaren vill träna mycket med sin hund, har tid till det och vill ta långa promenader i skog och mark. Här kan jag redan nu tydligt se ett ekipage i samklang. En annan bild jag får upp är en person som tidigare haft stora energiska arbetshundar men som nu valt en helt annan ras då familjen befinner sig i en annan livssituation med lite mindre tid till träning och sysselsättning jämfört mot tidigare.

Ska tilläggas att ALLA hundar behöver både få röra på sig och få mental stimulans/berikning oavsett storlek och ras/er på hund. Vad jag själv personligen tycker är de coolaste raserna för mig blir alltså rätt ointressant för allmänheten. Det viktiga är vad som passar just dig och din familj. Och förstås oavsett vilken ras/er en fastnar för så är rasbundna sjukdomar något som känns angeläget att skaffa kunskaper om och ta hänsyn till.

Dessvärre har jag så sent som i morse häpnat över ett sida på nätet som spridits. Sidan innehöll väldigt märkliga rasbeskrivningar. En del säger en hund, är en hund, är en hund. Tja, en frisk hund har två ögon, två öron, en nos, fyra ben och oftast en svans. Och som sagt ALLA hundar oavsett ras behöver gå ut flera gånger om dagen och aktiveras. Ett viktigt tillägg: Val av ras/hundindivid är avgörande för hur framtiden tillsammans med din hund kommer bli. Rätt val kan innebära många års gemytlig gemenskap med din fyrbenta vän. Fel val av ras kan innebära besvikelser, tråkiga upplevelser och en vardag som inte är i närheten av de förhoppningar som fanns vid köp av hund. Det räcker gott med det arbete och den tid det innebär att köpa valp/hund med alla nya rutiner och kunskaper som vi på ett positivt sätt behöver lära våran fyrbenta vän. (Sen händer det att det inte blir en bra matchning fast förarbetet är gjort och vi har köpt en hund och individ utifrån medvetna val och efter vår livssituation. Hur agera då tänker jag inte skriva om här. Men då vet vi i alla fall att vi gjort vårt bästa).

Lägger till den här texten som jag tycker är suverän. Om du vet vem som skrivit texten, hör gärna av dig så jag kan lägga till det i inlägget.

Funderar du på att skaffa hund/valp? Testa dig här först. 😉

  • Häll ut pölar av kall äppeljuice på golvet och mattorna, och gå sedan runt barfota med ljuset släckt.
  • Gå till jobbet i ett par sockor, där du strimlat tådelen i en mixer.
  • Gå ut i regnet direkt efter det att du vaknat och säg ”duktig valp, skynda dig och kissa och bajsa nu. Sluta lek med kopplet, kom igen nu”…..
  • Täck alla dina finkläder med hundhår, ljust hår till mörka kläder och mörkt hår till ljusa kläder. Lägg också i några hundhårstrån i din mugg med morgonkaffe och i det nyöppnade smörpaketet.
  • Spring ut i snön barfota för att stänga grinden ut med vägen.
  • Vält ut en korg med nytvättad tvätt på golvet.
  • Lägg dina smutsiga underkläder på golvet i vardagsrummet när du skall få gäster.
  • Hoppa ur din favoritfåtölj när din favoritserie närmar sig slutet och skrik, ”Nej, nej inte där, det där ska du göra ute!” Missa slutet av din favoritserie.
  • Lägg chokladpudding på finaste mattan och försök inte städa upp det förrän du kommer hem från jobbet på kvällen.
  • Hacka på bordsbenet flera gånger med en skruvmejsel.
  • Slå sönder fjärrkontrollen med en hammare.
  • Ta en mjuk och gosig filt direkt ur torktumlaren och linda den runt dig en mörk och ruggig höstkväll. Då får du en föraning hur det känns när din valp somnat i ditt knä.

Och oh yes! Trots listan och det jag skrivit ovan som kanske kan verka avskräckande så för mig är det heelt fantastisk att leva med hund. ❤ ❤

Sugen på att skaffa valp/hund och behöver vägledning i vilka raser som kan passa fint tillsammans med dig och din livssituation? Läs på, träffa flera hundar av rasen(/raserna), prata med uppfödare, ägare. Ta gärna support från en hundkunnig person som kan hjälpa dig med vad som kan vara bra att tänka på och ta reda på och fråga. Och med tanke på vart jag påbörjade inlägget om felaktiga uppgifter på nätet. Rastester över internet kan till delar lära dig om olika raser men titta absolut inte bara på en utan på många och från andra källor. Rastesterna i sig kan slå så galet fel. Så rastester enkom, nej de är inget att förlita sig på när det kommer till att ta ett sista beslut.

Nehej, nu dags att sova en stund bredvid mina småkottar Dante och Milton. Sen blir det träning på här hemma på vår nya träningsmatta. ❤

Tänk som om du vore din hund!

Jag upplever att de personer som tränar mycket hund och är insatta i inlärning ofta har lätt för att berömma sin hund och inte lägger ”fel” som sker i träningen på sin hund (inklusive mindre populära beteenden hunden kan tänkas utföra i vardagen) utan på sig själva. Helt rätt som sådant då hunden aldrig gör ”fel” utan kort och gott gör det den lärt sig och efter vad som lönar sig! Men jag upplever lika ofta att vi tvåbenta å andra sidan kan ha väldigt lätt för att döma oss själva när det inte går som vi vill.

Min egna senaste fallgrop där jag dömt mig själv är att jag tänkt att ja men det där KAN jag ju! Ändå gör jag det inte och tar mig inte i ”mål”, vilket skapar frustration/obehagskänslor då jag tycker jag är urkass som inte gör fast jag ju kan.

MEN har ni tänkt på en sak… Tänk på en valp som ska lära sig sitt. Jag kan ofta höra nya hundägare uttala att min hund KAN sitt men gör det inte och lyssnar inte på vad jag säger. Jag kan då lättsamt börja introducera tanken och prata om att frågan är om valpen verkligen KAN sitt då? Jag menar… vad menas med att kunna saker som t.ex. sitt. Det är ju en sak att kunna sitt på signal för valpen när den är i sin vana miljö på hemmaplan. Med en fokuserad ägare och utan andra valpar, doftfläckar, människor, fladdrande löv… o.s.v. runt sig.

En hund kan ju kunna en sak som t.ex. sitt i en specifik setup men inte i en annan. Vi kan inte förvänta oss att en hund ska kunna t.ex. SITT i alla miljöer och kanske med en nervös matte som det lätt kan bli i till exempel en kurssituation eller för att inte tala om på tävling om det inte tränats och belönats. Det behöver tränas, tränas och tränas och ges de förutsättningar som behövs här och nu, där och då för att hunden ska kunna klara av att utföra SITT på signal. Här är det jag som ägare som behöver ta ansvaret att träna på ett schysst, roligt och lagom lätt och utmanande med genomtänkta kriterier för att nå till målet tillsammans. Att till exempel stå och upprepa sitt, sitt, sitt… många gånger är inte en lösning för att få hunden att lära. För hunden blir beteendet bara mer och mer utjatat och det bli en avlärning istället för inlärning. Enkelt uttryckt kan man säga att hundar gör det som lönar sig i deras värld! (Sen är det ju lite mer ”komplext” än så rent träningsmässigt men jag tror ni är med mig här).

Så vad har då det här med oss tvåbeningar att göra. Jo, men det samma gäller väl också för oss?! Tillbaka till min frustration om att tycka jag är urkass som inte gör fast jag ju kan. Då är kanske den relevanta frågan… Ja, men kan jag det verkligen då? Om jag inte gör? Svaret är rätt så givet NEJ det kan jag inte. Kan jag inte så är det väl lika illa att tycka jag är kass som om jag skulle tycka att min hund beter sig kasst för att hen inte kan SITT när det springer runt andra valpar m.m. när vi inte tränat på det och inte belönat upp beteendet. Med hundar tänker jag alltid vad är det som gör att min hund inte kan t.ex. SITT i den här situationen? Är miljön runt för svår/ny? Är jag otydlig? (t.ex. har jag fått byta min liggsignal till LÄGG då SITT och LIGG lät för lika varandra och jag blev alltså otydlig för min hund (tack husse för att du påtalade hur lika jag lät i mina uttal)). Har jag tillräckligt bra lön till min hund så hen vill göra det jag ber om? Är min hund för trött/har ont?… VILL jag göra det jag tänker att jag ska göra? Behöver jag göra det? Om inte kanske jag ska släppa uppgiften helt och hållet. Hur är miljön runt mig? Behöver jag minimera störningar? Vad är det som stör ut? Vilka förutsättningar behöver just JAG som individ för att göra eller inte göra det jag inte gör? 😉

Lite förlåtande kan tanken om att vi alla gör så gott vi KAN vara också när vi möter personer som har en helt annan verklighetsuppfattning än en själv. Tycker ordspråket; ”Där kunskapen tar slut träder våldet in (fysiskt eller verbalt)” passar in här. För att personer gör så gott som de kan så är det inte lika med att acceptera allt som görs eller sägs. Jag har själv brutit kontakter där våra möten inte supportat mig alls till att bli en gladare, nöjdare, mer avslappnad och bättre person. Tvärtemot har mötena präglats av att jag anpassat mig, fått mig att må sämre, bli spänd, tvivla mer och mer på mig själv och gett mig mindre självförtroende/självkänsla. Då är det bättre att bryta när en kan.

Var reko och schysst både mot din hund OCH dig själv. Att tycka vi är kassa för att vi inte gör saker hjälper föga. VILL jag göra det till att börja med? Backa ett par steg (precis som i hundträning) och gör det enklare och se vad behöver vi som individ innan, under, efter det beteende vi vill se mer av? Och fungerar inte de hjälper vi sätter in för att det ska funka? Då är det förmodligen inte just det som faktiskt är en hjälp utan någonting annat. 😉

DET här blev en jättelång text och vad jag vill uttrycka är väl egentligen: Sträck på dig, var stolt och umgås med personer som vill se dig blomma! För min del är det personer som ser mig, som peppar, som vågar säga till mig på riktigt när jag håller på att fega ur eller om jag är på väg att göra/inte göra saker som inte gagnar, som tror på mig, som finns där… Som också visar sig själva, ber om support och kan tycka annorlunda än jag. Ni är flera och jag är så tacksam över att ni finns i mitt liv!

NU väntar jag spänt på ett mejlsvar som kommer innebära en ytterligare utveckling av hundverksamheten framöver. 🙂 Jag kommer hoppa på och göra något som jag i flera år sagt att nej det där är inte för mig. Fortsättning följer…

KRAM till oss alla! Ha det hunderbart. 🙂

Härlig attityd och tiden går fort!

Redan drygt 8 månader gammal. Tycker valptiden bara rusat förbi och tja nu får en väl säga att Milton är unghund. En underbar sådan.

Han har en så härlig attityd min lilla stjärna. Alert, vaken, fokuserad i jobb och har samtidigt en välfungerande avknapp när det är dags för paus och vila.

Bästis Puzzel som fyller 12 år om en månad beter sig fortfarande valpigt mellanåt. Med skutt ner från högkanten av soffan som gör att en håller andan en liten stund.

Dante mysbus håller ställningarna här hemma och ser till så ingen gör något som de inte får. Att han själv tar sig friheter emellanåt är en helt annan sak. Efter kastreringen har det t.ex. hänt att jag ups. hittat honom sökandes efter något gott att äta uppe på vårat matbord. 😁😎 På bilden ovan har han lagt sig i/på cykelkorgen som han hittat godsaker i.

Underbart väder ute, passa på och njuut!

Trevlig helg i naturen med vänner,

Och den här gången fick den riktiga kameran följa med.

Vi har plockat svamp, rott, promenerat, jag har sprungit. Dante har fått springa mycket lös och det tillsammans med sin absoluta favorit nummer ett, nämligen med syster Ester. Det var jag, Linda, Martina och så Dante och Ester med på turen till Dalarna. Puzzel som börjar bli lite äldre (fyllde 11 år igår <3) fick stanna hemma med husse och mysa i soffan istället.

Kunde inte bestämma vilka foton jag skulle välja ut till bloggen och vilka jag skulle radera så istället för att lägga tid på gallring så kommer här en hel hög med foton utav dem jag tog. Nu låter jag bilderna få tala för sig själv.

Foto: Linda Bodin, ps. bottnen syntes klart när jag kikade ner då det var grunt.

Foto: Linda Bodin

Foto: Linda Bodin

 

Idag ska vi fira!

I över 10 år har jag städat samma tre trappor i föreningen varje vecka, där jag bor. Det har varit ett perfekt jobb till att fylla ut det ekonomiskt så jag kan hålla på med det jag älskar mest. Mitt jobb och ja, även min fritid med hundägare och hundar.

Nu äntligen trappar jag ner! 😀 Istället för trappstädning som försvinner helt, Yihoo!! kommer jag städa föreningens källarlokaler, tvättstuga + ha kvar lite smått och gott som att fiffa med fontän och liknande. Istället för varje vecka blir den här städningen varannan vecka, och det är en fysiskt snällare städning. Superskönt! Mer tid till hunderieverksamheten och tid till återhämtning med skogsprommisar och familia.

Precis vad jag behöver efter en turbulent tid, som varit med allvarliga sjukdomar hos både två och fyrbenta.

Och för en kvinna i släkten gick det inte längre… Efter en längre tid med bröstcancer… alldeles för tidigt, alldeles för ung… ❤ En stjärna har tänts på vår himmel. Vila i frid Eva-Lena. ❤

Puzzel mår kanonbra, och efter knölen som opererades bort syns i stort sett ingenting. Det har läkt jättefint! Så nu fortsätter jag hålla tummarna och känner igenom honom ordentligt var 14:e dag.

Och ja, Dante är piggare än piggast. 🙂

Tim utreds fortfarande och nu håller vi på att sätta ut den medicin han får för sköldkörteln. Detta för att kunna se om det är en biverkning av medicinen att han kissar på sig. Slutar han kissa på sig när medicinen försvinner så kommer han få en annan sorts medicin för sköldkörteln. Han har fortfarande tunn päls och känslig hud. Fortsättning följer.

Nu har jag fått huvudet över vattenytan igen. Ja, eller idag har jag faktiskt skuttat upp och är långt över vattenytan. Det tänker jag ta tillvara. Pigg, energisk och återhämtad! Så idag ska vi fira! Fira för mindre tid kånkandes med skurhinkar. FIRA FÖR ATT JAG FÅR MER TID TILL DET JAG VERKLIGEN TYCKER OM! 😀

Lägger in en film från min och Dantes träning häromdagen. Vi är i startgroparna för att sätta ihop ett freestyleprogram, och lära in ett gäng med tricks.

Ha en härlig höstdag. 🙂

 

Lär Dante att gå in i selen.

Jag fick nyligen hem en ny sele till Dante som jag skulle ha på personspårs utbildningen vi ska gå på i nästa vecka. Det visade sig att den passade än bättre som vardagssele jämfört med den jag har nu. 😀 Lättare att ta på med en större halsöppning. Så den gamla får istället bli spårsele…

Dante är inte jätteförtjust i att få något på sig över huvudet, och kan gärna välja att istället springa runt och busa i lägenheten när jag plockar fram den för att gå ut.

Så idag startade jag upp första passet i att lära Dante att själv stoppa in huvudet i selen när jag tar fram den.

Trevlig kväll! 🙂

Vad händer här då?

Just nu flyger tiden förbi men här kommer en sammanfattning. Efter att ha frågat om lov och jag fått ett ja 😀 så kommer nu kursverksamheten utökas till att även hålla till vid T-Universitetet. Först ut där blir en freestylekurs följt av en valpkurs. Ska bli jättekul! Kommer spika mer kurser nu under helgen. Både vid Björkhagen och Universitetet. Så önskar ni något specifikt, maila mig nu (hej@mariawillers.se) eller skriv ett meddelande här nedanför i bloggen.

Jag går en onlinekurs i tävlingspsykologi som jag jo, faktiskt skulle vilja gå igen. Speciellt som tävlingssäsongen snart drar igång. (Hoppas verkligen Tim får dispens för medicinen, så vi kan komma ut och tävla). Så ska ni ut och tävla med era hundar, eller redan tävlar kan jag varmt rekommendera den. Ni hittar den här:  http://shop.out-n-out.se/kurser/tavlingspsykologi.html

Tim mår bara bra och undras om inte också pälsen börjar se bättre ut. Vi ska på återbesök till veterinären på måndag för att ta blodprov, och checka av så medicineringen ligger på rätt nivåer.

Här en bild som jag skapat i samband med tävlingspsykologi kursen.

StoltTrevlig helg! 🙂