11 veckor idag, så vad gör vi?

Idag blir Milton 11 veckor och vi har känt varandra i knappt två veckor. ❤ Supernöjd med hur allt utvecklar sig.

Så vad lägger vi fokus på? Så här i början trygghet, trygghet och åter trygghet med god anknytning till mig, till lilla gänget här hemma och mycket bus, lek och mys.

Brukar tänka en liten ny sak per dag att bekanta sig med för positiv miljöträning. Så Milton har t.ex. fått bada en dag, åkt färja en dag, umgåtts med Dantes syster en dag och då blev det också en resa med tunnelbana. Och så dag där det inte händer något speciellt alls… Det vi börjat träna på är inkallning med handtarget. Halsband och koppel var något helt nytt för Milton när han kom så det fick han vänja sig vid redan från andra dagen hos oss vilket har gått bra. Många små korta turer utomhus blir det förståss för att så snabbt som möjligt få koll på det här med att vara rumsren. Det händer olyckor inne (fler när det är riktigt busväder ute) men det går framåt och blir efterhand färre.

Jag upplever Milton som en trygg, framåt, positiv kille som har gott om energi och glöd när vi busar och lektränar. Han känns cool och tar för sig men lyssnar också väldigt bra om andra hundar tycker det blir för mycket. Egenskapar jag tycker mycket om. ❤

Dante och Puzzel gör det fortsatt bra och det ser ut som Puzzel mer och mer uppskattar Miltons närvaro och gnyr Milton till så är det inte sällan Puzzel som är där först för att kolla så allt står rätt till. ❤

Nu sover alla fyrbeningar och jag har lite jag ska pyssla med vid datorn under tiden. 😉

Nu är Milton här!

❤ Välkommen! ❤

Det sa klick och då gick det fort. Och ja, det känns helt perfekt. Är så glad att jag gick på min magkänsla (förstås checkade jag även upp hälsotester, skk avelsdata m.m.). ❤ En trygg liten krabat som både är cool, mjuk men säger också ifrån om något känns fel precis som det ska vara. Han känns väldigt trygg och ”stabil”. Gillar att ligga nära, nära när han är trött och tycker om att slita och dra i mina strumpor, leksaker och annat han kommer åt. 😀 Att det skulle bli en papillon har varit bestämt sedan en tid tillbaka.

Att busa med storebror Dante är en favorit. Dante gör det sååå bra!! ❤ Min älskade lilla vän. ❤ Ute är det lite väl kallt tycker Milton men han ger sig tid att kissa när vi kommer ut vilket är jättebra.

❤ Puzzel tar det hela med ro och är lite nyfiken på Milton när han sover, annars låter han Milton och Dante hålla på med sitt och sträcker istället ut sig i fåtöljen under en filt.

Önskar ALLA en riktigt fin helg!

2019 ut & 2020 in. Välkommen!

Dags att kliva in i 20-talet.

Det gör jag med ett par bilder från 2019 som jag vill lyfta fram lite extra och med en text till där jag skrivit ner hur jag ser på några av mina målsättningar och förhoppningar för 2020. Helt utan inbördes ordning och nopp, – inga nyårslöften och jupp, – en del planer håller jag för mig själv + för de som är med mig nära och supportar.

Först tack alla: – fina vänner, – professionella utövare, – till er som är och har kommit att bli både och, – till min man som stabilt står kvar och lyssnar även i de stunder jag tvivlar och beter mig som #”@!!?#, – grannar, – alla underbara kursare, – tvåbenta, – fyrbenta, – mina underbara hundar… för att ni fortsätter finnas vid min sida och pushar, säger ifrån, håller med, för att ni är ni… ni betyder ALLT!

Jag reser mig igen! Börjar med att lyfta och skriva det tuffa och jobbiga. Jo, kom igen ALLA har det kämpigt emellanåt. Jag har varit låg, jäkligt låg under senhösten. Sådär utan att riktigt veta varför, utan egentlig ”anledning”, bara lågmäld. Förkylningar som avlöst varandra m.m. har inte gjort det lättare. Året 2019 har varit något av ett ”mellanår”. Jag tycker det stämmer det som sägs att det första året efter en katastrof är det värsta. Jag tror de flesta vid det här laget vet att jag förlorade älskade Emma 28:e februari 2017, mitt enda barn. Det året skulle hon fyllt 25 i april men det blev aldrig så då hon tog sitt liv. Jag får flashbacks men inte så ofta nu. Numer kan jag välja att uppmärksamma de traumatiska minnesbilderna som kommer en kort stund och sedan vänligt och bestämt be dem ge utrymme till sånt som gör gott istället och fokusera om. Det funkar i stort sett alltid nu, vilket förstås inte alls fungerade förut när såret var mer färskt. Så ja, jag reser mig igen och ser med tillit fram emot 2020. Tillit ja… det kommer kanske vara 2020 års viktigaste ord för mig. Under 2019 har mitt viktigaste ord varit space och utrymme. Har ni något ord som varit/är speciellt viktigt för just dig under 2019 eller inför 2020? Fotot ovan är från i förrgår efter skön träning. Bästa sättet att avsluta året på, – så även idag, årets sista dag blev det ett träningspass vid cykel och några längder i bassängen.

Vänner ja! Hade härliga dagar med två och fyrfota vänner i underbar natur. Natur är något jag vill prioritera upp ändå högre under 2020. Det är något jag om och om igen kan komma på mig själv med att lite som ”glömma bort”. Vikten av oftare och längre tids vistelse i redig ”urskog” för mitt och hundarnas välmående. Det är jue sååå skönt!

Löpning! Det är definitivt ett mål för 2020. Att till våren komma igång med att springa kontinuerligt igen. Lidingöloppet 15K var nog det allra skönaste passet jag någonsin varit med om (så här långt). Det var också min allra längsta sträcka jag sprungit någonsin. Ett lopp jag är nöjd och stolt över! Den känslan vill jag känna igen.

Jag har haft förmånen att under året få jobba med så många fantastiska hundägare och hundar. Stora hundar, små hundar, valpar, vuxna hundar, – ja, hundar av alla de sorter. Både i kurssammanhang och vid privatlektioner. Det kommer det bli ändå mer av under 2020. 🙂 Flera nya typer av kurser är planerade, varav ett antal redan finns upplagda på hemsidan. Januari månads kurser börjar bli fullbokade, men några få platser finns kvar.

I november återupptog jag min karateträning. Eller tja, det är verkligen en nystart. Det var mer än 15 år sedan jag höll på senast så får se hur länge jag vill fortsätta nu. Tanken är framförallt att ha det som ett sätt att hålla igång på ett bra sätt fysiskt under vintern när jag inte vill springa utomhus. Gradering eller inte får tiden utvisa. Jag hittar inte mitt gamla graderingspass, så blir det av får jag börja om från början igen. Det är en trevlig och gemytlig klubb med mycket kunskap jag hittat vilket är viktigt för mig. Karaten ger träning både för kropp och knopp på flera nivåer. Andningen är en viktig del i min träning som jag behöver få bättre koll på.

I december hade jag tillsammans med vänner/kollegor en monter på Stockholms hundmässa där vi informerade om våra verksamheter och svarade på frågor inom hund. Superkul och det kommer vi definitivt göra om nästa år. 🙂

Mina älskade hundar! ❤ ❤ Mer fantastiska hundar än Puzzel och Dante skulle jag inte kunna ha vid min sida. Planer på en till kamrat finns och vi håller tummarna för att det blir verklighet någon gång under 2020. En självklar förhoppning för 2020 är att vi alla kommer få vara friska och krya!

Jag lär mig mer och jupp, det kommer bli mer agility under 2020. I januari kommer jag ta emot mitt första agilityekipage vilket jag verkligen ser fram emot. Det kommer även bli agilitykurser men vilken månad och vilka datum det blir får jag återkomma till. I tanken finns också träningsgrupp samt föreläsning/ar men vad/om det blir något av det under 2020 återstår att se.

Med den här bilden från vår härliga semester på Gran Canaria tidigare i december där jag fick mycket sömn, rörelse, ljus och värme önskar jag nu…

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR och dessutom ÅRTIONDE!

Nöjd!

Jag nämnde väldigt kort i förra blogginlägget att jag jobbat med att göra en 6 månaders plan. Nu är den klar för mig att börja använda! 🙂 (använt mig av Johannes Hansens bok Tough Love när jag arbetat mig fram till planen).

Det svåraste har varit att sänka ambitionsnivån och plocka bort saker från min ”att göra lista/villhöver lista/vill, vill, vill/tänk om jag väljer fel”…

För att kunna fokusera och göra saker bra så går det inte att välja hur mycket som helst. Det kommer inget gott ut av att ha för många bollar i luften samtidigt.

Jag skrev nyligen i ett facebookinlägg:

”När alternativet inte är BÅDE OCH, eller ALLT. Utan du står inför en valsituation. – Istället för att fråga dig vad du vill av alternativen kan det bli lättare att fråga: Om du INTE väljer ”…” skulle du då ångra dig efteråt?

OCH morgonens visdomsord: Släpp idén att du behöver imponera på andra.”

Det är nu den mer utmanande delen börjar. Att få ner det i kalendern, kavla upp ärmarna och go for it!

Senaste veckorna har jag sprungit Lidingöloppets 15K över förväntan med en väldigt go känsla. 🙂 ❤ Även Hässelbyloppets 10K ställde jag upp i. Så här i backspegeln kan jag se att det borde jag låtit bli. Jag gjorde PB på 5km i det loppet, men känslan?… Nej den fanns inte där och det var för mycket. En nyttig lärdom tog jag med mig. Inget nytt som sådant men nu har jag verkligen upplevt det och hm. det sjunker in djupare…  – Det är resan, känslan och upplevelsen som är mödan värt. Det där när man gjort de bästa förberedelserna som går just där och då. När det bara känns som jo, men jag vill, vill och ska springa, det känns rätt och det känns kul! Det kände jag inför Lidingöloppet och hade inte alls några förväntningar på att jag skulle kunna springa hela vägen runt utan var beredd på att få gå rätt så mycket. En lär så länge en lever. 😉

Jag och Dante har tränat tävlingslydnad i Norra stockholms hundcenter och agility i Haninge hundhall. Jag har själv varit och lärt mer om agility distanshandling, fotarbete m.m. för Heidi Penttilä. Om du läser det här så… -tack Linda för att jag fick hänga med!!

Det kommer bli mer agility i mitt schema framöver. 😀

Önskar er en fin dag!

Trevlig helg i naturen med vänner,

Och den här gången fick den riktiga kameran följa med.

Vi har plockat svamp, rott, promenerat, jag har sprungit. Dante har fått springa mycket lös och det tillsammans med sin absoluta favorit nummer ett, nämligen med syster Ester. Det var jag, Linda, Martina och så Dante och Ester med på turen till Dalarna. Puzzel som börjar bli lite äldre (fyllde 11 år igår <3) fick stanna hemma med husse och mysa i soffan istället.

Kunde inte bestämma vilka foton jag skulle välja ut till bloggen och vilka jag skulle radera så istället för att lägga tid på gallring så kommer här en hel hög med foton utav dem jag tog. Nu låter jag bilderna få tala för sig själv.

Foto: Linda Bodin, ps. bottnen syntes klart när jag kikade ner då det var grunt.

Foto: Linda Bodin

Foto: Linda Bodin

 

Löpning.

Yes! Jag är sedan en tid tillbaka igång med min löpträning. Det är skönt på flera sätt och jag tror att jag för första gången i livet på riktigt börjar bli beroende av att få snöra på mig skorna och ge mig ut på en runda.

Nu gäller det att fortsätta och att bibehålla kontinuitet och att skynda lagom så det inte blir alltför stora bakslag för hälsena och baksida av lår.

Puzzel har fått gå i pension sedan en tid vad gäller att springa tillsammans med mig. Ett par vid färjan trodde i sig så sent som idag att Puzzel var en valp. 😀 Pigg är han definitivt men också lite sliten i kroppen med en envis hälta som visar sig om det blir för långa promenader. Goa, visa, coola Puzzel. ❤

2019… !

I år blir det ingen vanlig sammanfattning av året som varit… Ni som känner mig vet varför.

Sju tuffa år har det varit. Skulle kunna skriva en tjock bok om allt jag varit med om, men why? År 2018 har varit ett år i stor sorg och tragedi! Punkt.

Det här är ett mess jag sparat från en väldigt god vän som hon skickade till mig i maj månad.  Ett mess jag kan ta fram och läsa de dagar det känns motigt; ”Du borde skriva en självhjälpsbok ”Brutalbearbetning – för dig som vill framåt, komma upp ur och vidare” Inget för mesar. Skämt åsido så är jag väldigt imponerad av ditt driv och jävlar anamma i en situation där många skulle gräva ner sig”. Visst är det fint skrivet? ❤

Några guldkorn finns ändå att nämna från 2018,

Min man genomgick en ablation och ”ta i trä” efter det har han sluppit sina hjärtflimmer. Konkret innebär det att han kan vara aktiv nu.

Pigg och go whippet bästis Puzzel, mysig och vääldigt mattekär Dante. Friska! ❤ ❤

Jag kunde börja springa efter ett långt uppehåll. Vänner, nya bekantskaper, goa grannar, proffsigt stöd med superbemötande!

Varit på Lanzarote nu i december, utan hundarna. Väldigt lyckat med vila, uppbyggnad och bara vara tid.

2018 avslutades med ett klickerträningsläger i mellandagarna på Orust med Eva Bertilsson och andra duktiga hundtränare, tillsammans med Gunde. Väldigt lyckat och gav mig inspiration till att träna/leka med de egna hundarna. Gav mig också guldkorn att plocka in i kursverksamheten.

Foto: Milene Wallin

Foto: Moa Lindell

Foto: Moa Lindell

2019 då?

Ett år jag kommer prioritera uppbyggnad. ”Julklapp” till mig själv är PT. timmar och kvalitetssupport. Kvalitetstid och go träning med mina dogs kommer vara prio och fokus på hundverksamheten.

Mål? Njaeooo, jo – men de håller jag för mig och till några ytterst få som supportar mig.

Ha en hunderbar kväll! Nu dags för valpkissepaus.