Nytt namn efter drygt 10 år!

Ääääntligen har jag nöjet att presentera mitt nya företagsnamn.

Efter drygt 10 år lämnar jag nu Maria Willers hundkurser och… Trumvirvel…. det nya är från och med idag:

Maria Willers HundKraft

Varför landade jag då i just det här namnet?

För mig står HundKraft för all den kraft jag fått och får från mina älskade hundar. – Vid 12 års ålder kom jag hem med min första hund. Guld värt! Viktigt för mig att komma ihåg att inte förminska att jag har ett yrke som hjälper till att göra skillnad för många. Att få umgås med djur och hundar är för många läkande och ger livskvalitet.

HundKraft står för den livskraft, glädje & upptäckarlust, som jag ser hos valpar som kommer på kurs och privatträningar. – Att ge råd och verktyg till att förebygga och stötta på vägen från valp till vuxen hund.

Det står för den HundKraft jag vill ge till alla hundar och ägare. – I ett lärande och i det teamwork som sker när vi tränar med positiv förstärkning. I det som sker när vi tränar på att hitta och jobbar oss igenom vad vill vi hunden ska göra i stället för att… och guida ekipagen mot deras målbild. Jag vill coacha till att ge livskvalitet och välfärd till både hund och människa.

Det står för den HundKraft som är i alla härliga hundsporter.

Det står för den HundKraft som ÄR.

Tack igen ALLA som kommit med input och reaktioner på namn! Hemsida och sidor kommer uppdateras mer under den kommande veckan men nu tar jag fredag. Trevlig helg!! 🌸🌸 Ps. min hemsida kommer från nästa vecka hittas både på mariawillers.se och mariawillershundkraft.se https://www.mariawillers.se/

Coolaste, bästaste hundrasen?!

Tja, vilken är den absolut coolaste och bästa hundrasen… Vad tycker du?

Foto: Maria Willers (hundar som deltagit på kurs)

Jag tycker den absolut bästa, coolaste hundrasen/blandraserna är den där det märks att här har ägaren tagit sig tid till att lära sig om de olika raserna och skaffat den ras och den hund som stämmer bäst överens med sin livssituation, önskemål och vardag.

Nu har jag ett par ekipage som jag känner sticker ut lite extra för mig där jag ser ett väldigt fint samspel, teamwork och att ja men de här har klickat på ett väldigt fint sätt tillsammans. ❤ ❤ Det är så härligt att se! Får upp en bild på en ägare som skaffat sig en hundras som definitivt behöver mycket aktivering på olika sätt för att må bra. Ägaren vill träna mycket med sin hund, har tid till det och vill ta långa promenader i skog och mark. Här kan jag redan nu tydligt se ett ekipage i samklang. En annan bild jag får upp är en person som tidigare haft stora energiska arbetshundar men som nu valt en helt annan ras då familjen befinner sig i en annan livssituation med lite mindre tid till träning och sysselsättning jämfört mot tidigare.

Ska tilläggas att ALLA hundar behöver både få röra på sig och få mental stimulans/berikning oavsett storlek och ras/er på hund. Vad jag själv personligen tycker är de coolaste raserna för mig blir alltså rätt ointressant för allmänheten. Det viktiga är vad som passar just dig och din familj. Och förstås oavsett vilken ras/er en fastnar för så är rasbundna sjukdomar något som känns angeläget att skaffa kunskaper om och ta hänsyn till.

Dessvärre har jag så sent som i morse häpnat över ett sida på nätet som spridits. Sidan innehöll väldigt märkliga rasbeskrivningar. En del säger en hund, är en hund, är en hund. Tja, en frisk hund har två ögon, två öron, en nos, fyra ben och oftast en svans. Och som sagt ALLA hundar oavsett ras behöver gå ut flera gånger om dagen och aktiveras. Ett viktigt tillägg: Val av ras/hundindivid är avgörande för hur framtiden tillsammans med din hund kommer bli. Rätt val kan innebära många års gemytlig gemenskap med din fyrbenta vän. Fel val av ras kan innebära besvikelser, tråkiga upplevelser och en vardag som inte är i närheten av de förhoppningar som fanns vid köp av hund. Det räcker gott med det arbete och den tid det innebär att köpa valp/hund med alla nya rutiner och kunskaper som vi på ett positivt sätt behöver lära våran fyrbenta vän. (Sen händer det att det inte blir en bra matchning fast förarbetet är gjort och vi har köpt en hund och individ utifrån medvetna val och efter vår livssituation. Hur agera då tänker jag inte skriva om här. Men då vet vi i alla fall att vi gjort vårt bästa).

Lägger till den här texten som jag tycker är suverän. Om du vet vem som skrivit texten, hör gärna av dig så jag kan lägga till det i inlägget.

Funderar du på att skaffa hund/valp? Testa dig här först. 😉

  • Häll ut pölar av kall äppeljuice på golvet och mattorna, och gå sedan runt barfota med ljuset släckt.
  • Gå till jobbet i ett par sockor, där du strimlat tådelen i en mixer.
  • Gå ut i regnet direkt efter det att du vaknat och säg ”duktig valp, skynda dig och kissa och bajsa nu. Sluta lek med kopplet, kom igen nu”…..
  • Täck alla dina finkläder med hundhår, ljust hår till mörka kläder och mörkt hår till ljusa kläder. Lägg också i några hundhårstrån i din mugg med morgonkaffe och i det nyöppnade smörpaketet.
  • Spring ut i snön barfota för att stänga grinden ut med vägen.
  • Vält ut en korg med nytvättad tvätt på golvet.
  • Lägg dina smutsiga underkläder på golvet i vardagsrummet när du skall få gäster.
  • Hoppa ur din favoritfåtölj när din favoritserie närmar sig slutet och skrik, ”Nej, nej inte där, det där ska du göra ute!” Missa slutet av din favoritserie.
  • Lägg chokladpudding på finaste mattan och försök inte städa upp det förrän du kommer hem från jobbet på kvällen.
  • Hacka på bordsbenet flera gånger med en skruvmejsel.
  • Slå sönder fjärrkontrollen med en hammare.
  • Ta en mjuk och gosig filt direkt ur torktumlaren och linda den runt dig en mörk och ruggig höstkväll. Då får du en föraning hur det känns när din valp somnat i ditt knä.

Och oh yes! Trots listan och det jag skrivit ovan som kanske kan verka avskräckande så för mig är det heelt fantastisk att leva med hund. ❤ ❤

Sugen på att skaffa valp/hund och behöver vägledning i vilka raser som kan passa fint tillsammans med dig och din livssituation? Läs på, träffa flera hundar av rasen(/raserna), prata med uppfödare, ägare. Ta gärna support från en hundkunnig person som kan hjälpa dig med vad som kan vara bra att tänka på och ta reda på och fråga. Och med tanke på vart jag påbörjade inlägget om felaktiga uppgifter på nätet. Rastester över internet kan till delar lära dig om olika raser men titta absolut inte bara på en utan på många och från andra källor. Rastesterna i sig kan slå så galet fel. Så rastester enkom, nej de är inget att förlita sig på när det kommer till att ta ett sista beslut.

Nehej, nu dags att sova en stund bredvid mina småkottar Dante och Milton. Sen blir det träning på här hemma på vår nya träningsmatta. ❤

Tänk som om du vore din hund!

Jag upplever att de personer som tränar mycket hund och är insatta i inlärning ofta har lätt för att berömma sin hund och inte lägger ”fel” som sker i träningen på sin hund (inklusive mindre populära beteenden hunden kan tänkas utföra i vardagen) utan på sig själva. Helt rätt som sådant då hunden aldrig gör ”fel” utan kort och gott gör det den lärt sig och efter vad som lönar sig! Men jag upplever lika ofta att vi tvåbenta å andra sidan kan ha väldigt lätt för att döma oss själva när det inte går som vi vill.

Min egna senaste fallgrop där jag dömt mig själv är att jag tänkt att ja men det där KAN jag ju! Ändå gör jag det inte och tar mig inte i ”mål”, vilket skapar frustration/obehagskänslor då jag tycker jag är urkass som inte gör fast jag ju kan.

MEN har ni tänkt på en sak… Tänk på en valp som ska lära sig sitt. Jag kan ofta höra nya hundägare uttala att min hund KAN sitt men gör det inte och lyssnar inte på vad jag säger. Jag kan då lättsamt börja introducera tanken och prata om att frågan är om valpen verkligen KAN sitt då? Jag menar… vad menas med att kunna saker som t.ex. sitt. Det är ju en sak att kunna sitt på signal för valpen när den är i sin vana miljö på hemmaplan. Med en fokuserad ägare och utan andra valpar, doftfläckar, människor, fladdrande löv… o.s.v. runt sig.

En hund kan ju kunna en sak som t.ex. sitt i en specifik setup men inte i en annan. Vi kan inte förvänta oss att en hund ska kunna t.ex. SITT i alla miljöer och kanske med en nervös matte som det lätt kan bli i till exempel en kurssituation eller för att inte tala om på tävling om det inte tränats och belönats. Det behöver tränas, tränas och tränas och ges de förutsättningar som behövs här och nu, där och då för att hunden ska kunna klara av att utföra SITT på signal. Här är det jag som ägare som behöver ta ansvaret att träna på ett schysst, roligt och lagom lätt och utmanande med genomtänkta kriterier för att nå till målet tillsammans. Att till exempel stå och upprepa sitt, sitt, sitt… många gånger är inte en lösning för att få hunden att lära. För hunden blir beteendet bara mer och mer utjatat och det bli en avlärning istället för inlärning. Enkelt uttryckt kan man säga att hundar gör det som lönar sig i deras värld! (Sen är det ju lite mer ”komplext” än så rent träningsmässigt men jag tror ni är med mig här).

Så vad har då det här med oss tvåbeningar att göra. Jo, men det samma gäller väl också för oss?! Tillbaka till min frustration om att tycka jag är urkass som inte gör fast jag ju kan. Då är kanske den relevanta frågan… Ja, men kan jag det verkligen då? Om jag inte gör? Svaret är rätt så givet NEJ det kan jag inte. Kan jag inte så är det väl lika illa att tycka jag är kass som om jag skulle tycka att min hund beter sig kasst för att hen inte kan SITT när det springer runt andra valpar m.m. när vi inte tränat på det och inte belönat upp beteendet. Med hundar tänker jag alltid vad är det som gör att min hund inte kan t.ex. SITT i den här situationen? Är miljön runt för svår/ny? Är jag otydlig? (t.ex. har jag fått byta min liggsignal till LÄGG då SITT och LIGG lät för lika varandra och jag blev alltså otydlig för min hund (tack husse för att du påtalade hur lika jag lät i mina uttal)). Har jag tillräckligt bra lön till min hund så hen vill göra det jag ber om? Är min hund för trött/har ont?… VILL jag göra det jag tänker att jag ska göra? Behöver jag göra det? Om inte kanske jag ska släppa uppgiften helt och hållet. Hur är miljön runt mig? Behöver jag minimera störningar? Vad är det som stör ut? Vilka förutsättningar behöver just JAG som individ för att göra eller inte göra det jag inte gör? 😉

Lite förlåtande kan tanken om att vi alla gör så gott vi KAN vara också när vi möter personer som har en helt annan verklighetsuppfattning än en själv. Tycker ordspråket; ”Där kunskapen tar slut träder våldet in (fysiskt eller verbalt)” passar in här. För att personer gör så gott som de kan så är det inte lika med att acceptera allt som görs eller sägs. Jag har själv brutit kontakter där våra möten inte supportat mig alls till att bli en gladare, nöjdare, mer avslappnad och bättre person. Tvärtemot har mötena präglats av att jag anpassat mig, fått mig att må sämre, bli spänd, tvivla mer och mer på mig själv och gett mig mindre självförtroende/självkänsla. Då är det bättre att bryta när en kan.

Var reko och schysst både mot din hund OCH dig själv. Att tycka vi är kassa för att vi inte gör saker hjälper föga. VILL jag göra det till att börja med? Backa ett par steg (precis som i hundträning) och gör det enklare och se vad behöver vi som individ innan, under, efter det beteende vi vill se mer av? Och fungerar inte de hjälper vi sätter in för att det ska funka? Då är det förmodligen inte just det som faktiskt är en hjälp utan någonting annat. 😉

DET här blev en jättelång text och vad jag vill uttrycka är väl egentligen: Sträck på dig, var stolt och umgås med personer som vill se dig blomma! För min del är det personer som ser mig, som peppar, som vågar säga till mig på riktigt när jag håller på att fega ur eller om jag är på väg att göra/inte göra saker som inte gagnar, som tror på mig, som finns där… Som också visar sig själva, ber om support och kan tycka annorlunda än jag. Ni är flera och jag är så tacksam över att ni finns i mitt liv!

NU väntar jag spänt på ett mejlsvar som kommer innebära en ytterligare utveckling av hundverksamheten framöver. 🙂 Jag kommer hoppa på och göra något som jag i flera år sagt att nej det där är inte för mig. Fortsättning följer…

KRAM till oss alla! Ha det hunderbart. 🙂

Spring fritt allra Bästaste Puzzel!!

Spring fritt älskade vän!…

2008-09-10 – 2021-01-26

Så många underbara år jag, husse och flera med oss fått tillsammans med dig. TACK!!!Så många minnen…Tågresan till Skåne när jag skulle få träffa dig första gången… hur ni pirayavalpar hoppade, studsade och slet i snörena på mina skor och ryggsäck. Hur självklart det var att just DU skulle få följa med mig hem till Stockholm. Tack för att han fick följa med mig hem Christina och Michael. ❤

Våra underbara utflykter tillsammans. Hur du ylade av förväntan och av glädje när du såg att jag tog fram midjebältet och dragselen för att bege oss ut för att springa. Oj, vad du lärde mig att tycka om löpning. På hemvägen från Djurgården satt du ofta uppkrupen i mitt knä med dina långa ben spretandes åt alla håll. Du tryckte din långa nos upp mot mitt ansikte för att bli klappad.

Du har hängt med mig på mina upptåg och testat agility, rally, utställning, whippetrace, freestyle, lydnad och en hel del därtill. När du gjorde MH gick du lite nonchigt förbi och pissade på den blå overallen som andra skulle blivit rädda för.

Saluki Baariq och du var de bästa av vänner och du sörjde honom stort när han gick bort. Du har varit den i särklass bästaste förebild man kan tänka sig. Den snällaste av snällaste men kan tänka sig. Så pass snäll att jag lite nu och då fått ta och ge tillbaka dina saker till dig som andra hundar tagit ifrån dig.

Du ville ha det på ditt sätt när det gällde att bli nerbäddad på dagarna och nätterna. Ramlade täcket av under natten så har du krafsat på mig med tassen och gnytt för att få hjälp. Jag har stoppat om dig över 20.000 gånger under vår tid tillsammans. Jag kommer sakna det.

Jag saknar dig!

Tack alla som hört av sig och tack Linda för texten:

May I go now?Do you think the time is right?May I say goodbye to pain filled days and endless lonely nights?I’ve lived my life and done my best an example tried to be.So can I take that step beyond and set my spirit free?I didn’t want to go at first, I fought with all my might.But something seems to draw me now to a warm and living light.I want to go, I really do.It’s difficult to stay.But I will try as best I can to live just one more day.To give you time to care for me and share your love and fears.I know you’re sad and affraid, because I see your tears.I’ll not be far, I promise that, and hope you’ll always know…That my spirit will be close to you where ever you may go.Thank you so for loving meYou know I love you too.That’s why it’s so hard to say goodbye and end this life with you.So hold me now just one more time and let me hear you say…Because you care so much for me,You’ll let me go today

❤

Nu har det gått en dryg vecka… Och visst känns det tystare och tommare. Men hundrutiner finns kvar och två fantastiska hundar att ta hand om. De vill ligga nära, nära. De vill busa, gå ut, träna och ha mat. Vara tillsammans… Vissa drag hos Milton känner jag igen från Puzzel, det känns gott. Det här med att söka sig med huvudet upp mot mitt på ett speciellt sätt… Att ligga mellan/på mina ben. Vi fortsätter ta hand om oss lite extra på alla sätt och vis. Det kommer bli bra. ❤

Vad händer?! 2020/21

Jag är tacksam över att kunna jobba på ganska som vanligt trots Covid-19. Mina hundkurser har jag alltid haft utomhus året om så det är inget nytt för mig. I år hade jag tidigare en tanke på att hyra in mig i lokal under höst/vintern då det finns flera fina hundhallar att tillgå. Det får bli längre fram istället när läget är ett annat. Enda begränsningen är att det just just nu bara kan följa med en deltagare per hund på mina valpkurser då restriktionerna säger max 8 personer tillsammans vid en sammankomst. Jag får röra på mig mer då jag nästan uteslutande cyklar istället för att åka kommunalt. När det är/blir minusgrader, halt och ösregn/snö ja då blir det att ta tunnelbanan, hålla avstånd och ha munskydd på + tvätta och sprita händer.

Så vad händer? Planer? I år är alla mina kurser både fullbokade och uppstartade. Det har börjat ramla in många anmälningar till valpkurserna och till vardagslydnadskursen in på nästa år. Jättekul att det är så många som vill gå på kurs med sin hund! 🙂

Nästa år kommer förstås innehålla många valpkurser. Det är så trevligt att se valpar växa upp och utvecklas tillsammans med sina ägare på ett positivt och lekfullt vis. Rallylydnad kommer få ett större fokus under 2021. Så är du sugen på rally tillsammans med din fyrbenta vän kan jag tipsa om att hålla utkik på min hemsida för kurser. Min Milton som idag fyller 1 år – stort grattis Milton!! ❤ kommer vara med mig så mycket som möjligt på kurserna och hjälpa mig visa de olika momenten.

Till sommar/tidig hösten finns planer på att återuppta viss del av tävlingslydnadsdelen med kurser men mer om det längre fram. En sak i taget.

Nu dags att planera för dagen och se vad vi hittar på såhär på Miltons 1-års dag. Just nu sover alla hundarna tungt på olika håll. Dante på hyllan i hallen, Puzzel i sin bädd vid det varma elementet och Milton en liten bit ifrån mig här i soffan.

Ta hand om er! Det närmar sig jul OCH förhoppningsvis vaccin. 😉

Att ge upp, eller är det acceptans?!

Skrev ett inlägg på facebook som löd ungefär så här:

”Det är inte någon vits att försöka ändra på det som inte går att förändra. Ibland är det oerhört svårt att acceptera. Ibland är det bara envist och ”dumt”. Ge ditt allt för att förändra det du vill och det finns möjligheter till. Sök kunskap så du får förstånd att kunna se skillnaden. Håller du på att ge upp eller är det faktiskt acceptans till något du inte kan förändra hur mycket du än ger ditt allt.”

Mitt dagens ord den dag jag skrev inlägget var: ACCEPTANS.

Jag fick flera kommentarer på inlägget som jag gillade skarpt. Det här är ett av flera:

”Kanske inte ett dagens ord, men jag har en diagnos. Man kan behövs påminna sig om den diagnosen ibland.”

Broderi vid Sigtunastiftelsen, tack för bilden och fb.inlägg Bibbi.

Så vad är det då jag accepterat. Det svåraste av svåraste tänker jag inte ens skriva om. Där har jag en bit kvar.

Något jag jobbat länge för och trott på är min löpning. Att komma tillbaka till att springa och då inte bara några fjuttiga minuter utan att kunna spring, springa på riktigt. I alla fall 5km, eller varför inte  en mil eller två. Få springa lopp, springa med voffsing framför mig (canicross), agility och så karaten som kräver att hälsena/foten/jag håller för belastning med hopp, spring, djupa positioner… När jag blickar tillbaka så ser jag att jag har gjort rehab, jag har tagit support i flera år och åren har till slut blivit rätt så många med både + & -. Det har inte hållit utan någon form av bakslag kommer när jag försöker öka om än så försiktigt och klokt (ibland har jag även försökt öka väldigt oklokt 😮 ).

Så med motvilliga känslor så har jag accepterat att nej jag får faktiskt acceptera att jag ska inte spring, springa… Min kropp håller inte för den belastningen helt enkelt. Så jag har slutat med träningspassen som varit inriktade mot löpning, agilityinstruktörsutbildningen är avbruten, jag har meddelat karateklubben (underbart gäng), jag har gått ur grupper runt canicross, löpning o.s.v. Jag är säker på att min kropp och hälsena kommer meddela mig om den känner sig läkt och bara måste få spring, springa igen (ja, hoppet finns ju kvar 😮 🙂 ).

Jag minns med glädje och tacksamhet känslan jag hade för inte så länge sedan då jag sprang Lidingöloppet. Jag minns med värme mig, Mats och Magnus tillsammans springande vid torpet i Skåne. ❤ ❤ ❤ Och agilityn tillsammans med Tim, timmelim mellispudelmys och även med bästis Puzzel. De väldigt trevliga turerna till djurgården med Puzzel springandes framför mig. Hur han nästan ylade här hemma när jag tog fram dragselen då han blev så ivrig för att få komma iväg. På väg tillbaka med färjan satt han uppkrupen i min famn och mös med de långa benen spretandes åt alla håll och kanter. ❤ 😀 Imorgon fyller han 12 år så då blir det party!

Naturen finns kvar och härliga utevistelser tillsammans med mina härliga dogs (och med Mats förstås när vi är lediga samtidigt). Jag har hittat tillbaka till den meditativa syssla som virkning och stickning kan vara efter drygt 30 års uppehåll (om det inte trasslar allt för mycket för då är det allt annat än meditativt 😀 😀 ).

Jag har mer jobb än någonsin nu med hundkurser och privatträningar vilket är jättekul! Något jag verkligen trivs med. Tävlingslydnaden kommer få mer plats från nu och under 2020/21. Jag gick tävlingslydnadsinstruktörsutbildningen 2012 för duktiga Lotta som sedan ett par år finns på Lerkulans hundcenter. Men i ärlighetens namn så har jag inte tränat mycket tävlingslydnad sedan dess även om många grundfärdigheter är de samma inom flera hundsporter. Reglerna har ändrats sedan dess o.s.v. Kort och gott så har jag påbörjat uppfräschning/vidareutveckling av mina kunskaper inom området. Mer om det framöver. Nu har jag två obokade dagar framför mig och jag ser bland annat fram emot att läsa den nya upplagan av boken: Med sikte på 10:an av Niina Svartberg och Kenth Svartberg (den röda till vänster).

Den här gången blev det ett lååångt inlägg. 😉

Önskar er ALLA fina höstdagar! See you.. 

Härlig attityd och tiden går fort!

Redan drygt 8 månader gammal. Tycker valptiden bara rusat förbi och tja nu får en väl säga att Milton är unghund. En underbar sådan.

Han har en så härlig attityd min lilla stjärna. Alert, vaken, fokuserad i jobb och har samtidigt en välfungerande avknapp när det är dags för paus och vila.

Bästis Puzzel som fyller 12 år om en månad beter sig fortfarande valpigt mellanåt. Med skutt ner från högkanten av soffan som gör att en håller andan en liten stund.

Dante mysbus håller ställningarna här hemma och ser till så ingen gör något som de inte får. Att han själv tar sig friheter emellanåt är en helt annan sak. Efter kastreringen har det t.ex. hänt att jag ups. hittat honom sökandes efter något gott att äta uppe på vårat matbord. 😁😎 På bilden ovan har han lagt sig i/på cykelkorgen som han hittat godsaker i.

Underbart väder ute, passa på och njuut!

Milton i natur och träning,

Blev en skön tur i natur under eftermiddagen. Mestadels skugga och lite skönt sommarregn.

Vi går lite som vi går och hamnar lite vart vi hamnar på våra turer vilket är jätteskönt! Stannar när vi har lust, busar när vi får lust, tar nya stigar och ibland tränar vi lite däremellan. Vi har precis startat upp träning av ”ligg” eller ”lägg” som jag döpt det till för att det inte ska låta för lika ”sitt”.

Turerna får ta den tid de tar. Ibland blir det kortare och ibland blir det längre tid utomhus. ❤ ❤

Milton är lättbelönad både med gotta och med lek vilket jag gillar väldigt mycket då det underlättar all typ av träning. 🙂 Det jag behöver tänka på från nu är att träna på olika platser. Störningar av olika slag kan göra att fokus på det vi gör tappas bort en stund. Lite längre tid än jag är bekväm med så det är något att ha en plan för. Idag tränade vi på en gräsplätt där det ”gick runt” robotgräsklippare. Trevlig träning blev det.

Milton är apsolut redo för mer träning. Han gillar´t. ❤ Nu är det helt upp till mig att inte ha prestationsångest (eller helt enkelt skita i att jag känner prestationsångest) utan bara köra på och ha kul tillsammans. Vi kan ju det här! Just do it! Och framförallt njut! Det är en så skön känsla när en följt planen lugnt och metodiskt, agerat utifrån varje nu i det som sker i passet och känslan av att vara ett team. Den känsla när vi tar färjan hem och båda är sådär lite trötta och Milton sitter i mitt knä och håller på att somna, den känslan är gó och speciellt. Lite på samma sätt som när jag och Puzzel tidigare varit ute ensamma tillsammans och sprungit.

Kan varmt rekommendera boken: Starka tillsammans av Jenny Wibäck.

Nu dags för en powernap för oss alla här hemma. 😉 Trevlig kväll!

Grattis Milton 5 månader igår 3:e maj

Nu 2,9 kilo och alldeles underbar!

Bästa av allt? Oj, mycket… men EN stor och viktig sak är att Milton, Dante och Puzzel fungerar så tokfint tillsammans. ❤ ❤ ❤

Med Dante leker man bäst och med Puzzel myser man bäst. Med matte kan man leka, mysa och träna med (och bita i tårna).

Rumsrenheten går framåt men det är en bit kvar innan vi är framme. Milton säger inte till när han vill gå ut men klarar nu att hålla sig lite längre stunder. Händer färre och färre olyckor inomhus.

Att vara ensam hemma tycker Milton är himlars onödigt. Korta stunder fungerar. Speciellt då han är trött och kan ligga i samma korg som bästis Puzzel som finns där som stöd.

Idag har vi en ”vilodag” här hemma efter en intensiv helg. Till slut tyckte Milton det blev lite väl mycket tid i cykelkorgen (rullade fram och tillbaka både till universitetet och till Bromma kyrkogård) men han klarar det fint och som demovovve glänser han (inte ett dugg partisk 😉 ).

Dags att fortsätta jobba och förbereda för nästa nyhetsbrev. Något speciellt ni önskar få läsa om? (anmälan till nyhetsbrev görs här: https://www.mariawillers.se).

Allt gott, ta hand om er!

Cyklandes & promenerandes hundinstruktör i Stockholm med omnejd…

Cykel inköpt, testad och godkänd även av Milton. ❤ Så nu är hundkurserna igång igen vid Universitetet. Funkar jättebra!

Hur vi gjorde? Först hade jag cykelkorgen i soffan så Milton fick ligga och mysa i den och samtidigt äta på ett gott tuggis. Sedan tog jag ut korgen som ni ser på bilden ovan. Helt ok. sa Milton så då var det dags att haka på korgen på cykeln och vi tog oss ut på en promenad med cykel och Milton i korg. Ätandes godis på botten i cykelkorgen och kikade ut på omgivningen. I början fick jag guida så han inte satte upp tassar på kanten när det gick förbi hundar eller annat spännande. Väldigt snabbt lärde han sig att lönen kommer när man är helt och hållet nere i korgen. Så nu känner jag mig trygg i att han är kvar i korgen när jag cyklar (har förstås ändå säkrat upp så han är fastspänd och inte kan hoppa ur om det t.ex. skulle dyka upp tja, vad vet jag… en hare eller nåt).

Apropå det här med tuggisar. Ett tips är att överdimensionera benen till era hundar. De ben jag har med till Milton på kurs, eller som han får då jag pysslar med annat är alltid i storlek större. Då slipper en oron över att de ska sätta sista lilla snutten i halsen. Jag byter hellre ut tuggisarna efter en stund mot något annat gott om jag inte vill de ska vara framme hela tiden.

Jag har kommit igång med kurserna på Skeppsholmen. 🙂 Varför har jag inte haft kurser där tidigare? 😉 Jag kommer minska ner utbudet vid Universitetet under pandemin då cykelvägen dit inte är jätteskoj. Så Björkhagen och Skeppsholmen kommer vara mina huvudplatser. Kanske det även tillkommer någon mer plats. Det  är framförallt valpkurser, kurser i personspår och så privatlektioner jag erbjuder under våren (privat kan ni bli coachade i vardagslydnad, rally, tricks, klickerträningsfärdigheter, grundmoment för skoj/inför tävling). Är ni ett gäng som vill att jag håller en i kurs i rally eller tricks t.ex. så går det säkert att ordna.

Jag skulle inte kunna vara nöjdare än vad jag är nu med min lilla flock här hemma. De synkar så fint ihop alla tre. Milton och Dante leker tillsammans. Puzzel och Milton vilar tillsammans i samma bädd. Jag upplever att de alla tre har utbyte av varandra här hemma men på olika vis. Sååå nöjd!

Ta hand om er, så hörs vi!