Vad händer?! 2020/21

Jag är tacksam över att kunna jobba på ganska som vanligt trots Covid-19. Mina hundkurser har jag alltid haft utomhus året om så det är inget nytt för mig. I år hade jag tidigare en tanke på att hyra in mig i lokal under höst/vintern då det finns flera fina hundhallar att tillgå. Det får bli längre fram istället när läget är ett annat. Enda begränsningen är att det just just nu bara kan följa med en deltagare per hund på mina valpkurser då restriktionerna säger max 8 personer tillsammans vid en sammankomst. Jag får röra på mig mer då jag nästan uteslutande cyklar istället för att åka kommunalt. När det är/blir minusgrader, halt och ösregn/snö ja då blir det att ta tunnelbanan, hålla avstånd och ha munskydd på + tvätta och sprita händer.

Så vad händer? Planer? I år är alla mina kurser både fullbokade och uppstartade. Det har börjat ramla in många anmälningar till valpkurserna och till vardagslydnadskursen in på nästa år. Jättekul att det är så många som vill gå på kurs med sin hund! 🙂

Nästa år kommer förstås innehålla många valpkurser. Det är så trevligt att se valpar växa upp och utvecklas tillsammans med sina ägare på ett positivt och lekfullt vis. Rallylydnad kommer få ett större fokus under 2021. Så är du sugen på rally tillsammans med din fyrbenta vän kan jag tipsa om att hålla utkik på min hemsida för kurser. Min Milton som idag fyller 1 år – stort grattis Milton!! ❤ kommer vara med mig så mycket som möjligt på kurserna och hjälpa mig visa de olika momenten.

Till sommar/tidig hösten finns planer på att återuppta viss del av tävlingslydnadsdelen med kurser men mer om det längre fram. En sak i taget.

Nu dags att planera för dagen och se vad vi hittar på såhär på Miltons 1-års dag. Just nu sover alla hundarna tungt på olika håll. Dante på hyllan i hallen, Puzzel i sin bädd vid det varma elementet och Milton en liten bit ifrån mig här i soffan.

Ta hand om er! Det närmar sig jul OCH förhoppningsvis vaccin. 😉

Att ge upp, eller är det acceptans?!

Skrev ett inlägg på facebook som löd ungefär så här:

”Det är inte någon vits att försöka ändra på det som inte går att förändra. Ibland är det oerhört svårt att acceptera. Ibland är det bara envist och ”dumt”. Ge ditt allt för att förändra det du vill och det finns möjligheter till. Sök kunskap så du får förstånd att kunna se skillnaden. Håller du på att ge upp eller är det faktiskt acceptans till något du inte kan förändra hur mycket du än ger ditt allt.”

Mitt dagens ord den dag jag skrev inlägget var: ACCEPTANS.

Jag fick flera kommentarer på inlägget som jag gillade skarpt. Det här är ett av flera:

”Kanske inte ett dagens ord, men jag har en diagnos. Man kan behövs påminna sig om den diagnosen ibland.”

Broderi vid Sigtunastiftelsen, tack för bilden och fb.inlägg Bibbi.

Så vad är det då jag accepterat. Det svåraste av svåraste tänker jag inte ens skriva om. Där har jag en bit kvar.

Något jag jobbat länge för och trott på är min löpning. Att komma tillbaka till att springa och då inte bara några fjuttiga minuter utan att kunna spring, springa på riktigt. I alla fall 5km, eller varför inte  en mil eller två. Få springa lopp, springa med voffsing framför mig (canicross), agility och så karaten som kräver att hälsena/foten/jag håller för belastning med hopp, spring, djupa positioner… När jag blickar tillbaka så ser jag att jag har gjort rehab, jag har tagit support i flera år och åren har till slut blivit rätt så många med både + & -. Det har inte hållit utan någon form av bakslag kommer när jag försöker öka om än så försiktigt och klokt (ibland har jag även försökt öka väldigt oklokt 😮 ).

Så med motvilliga känslor så har jag accepterat att nej jag får faktiskt acceptera att jag ska inte spring, springa… Min kropp håller inte för den belastningen helt enkelt. Så jag har slutat med träningspassen som varit inriktade mot löpning, agilityinstruktörsutbildningen är avbruten, jag har meddelat karateklubben (underbart gäng), jag har gått ur grupper runt canicross, löpning o.s.v. Jag är säker på att min kropp och hälsena kommer meddela mig om den känner sig läkt och bara måste få spring, springa igen (ja, hoppet finns ju kvar 😮 🙂 ).

Jag minns med glädje och tacksamhet känslan jag hade för inte så länge sedan då jag sprang Lidingöloppet. Jag minns med värme mig, Mats och Magnus tillsammans springande vid torpet i Skåne. ❤ ❤ ❤ Och agilityn tillsammans med Tim, timmelim mellispudelmys och även med bästis Puzzel. De väldigt trevliga turerna till djurgården med Puzzel springandes framför mig. Hur han nästan ylade här hemma när jag tog fram dragselen då han blev så ivrig för att få komma iväg. På väg tillbaka med färjan satt han uppkrupen i min famn och mös med de långa benen spretandes åt alla håll och kanter. ❤ 😀 Imorgon fyller han 12 år så då blir det party!

Naturen finns kvar och härliga utevistelser tillsammans med mina härliga dogs (och med Mats förstås när vi är lediga samtidigt). Jag har hittat tillbaka till den meditativa syssla som virkning och stickning kan vara efter drygt 30 års uppehåll (om det inte trasslar allt för mycket för då är det allt annat än meditativt 😀 😀 ).

Jag har mer jobb än någonsin nu med hundkurser och privatträningar vilket är jättekul! Något jag verkligen trivs med. Tävlingslydnaden kommer få mer plats från nu och under 2020/21. Jag gick tävlingslydnadsinstruktörsutbildningen 2012 för duktiga Lotta som sedan ett par år finns på Lerkulans hundcenter. Men i ärlighetens namn så har jag inte tränat mycket tävlingslydnad sedan dess även om många grundfärdigheter är de samma inom flera hundsporter. Reglerna har ändrats sedan dess o.s.v. Kort och gott så har jag påbörjat uppfräschning/vidareutveckling av mina kunskaper inom området. Mer om det framöver. Nu har jag två obokade dagar framför mig och jag ser bland annat fram emot att läsa den nya upplagan av boken: Med sikte på 10:an av Niina Svartberg och Kenth Svartberg (den röda till vänster).

Den här gången blev det ett lååångt inlägg. 😉

Önskar er ALLA fina höstdagar! See you.. 

Härlig attityd och tiden går fort!

Redan drygt 8 månader gammal. Tycker valptiden bara rusat förbi och tja nu får en väl säga att Milton är unghund. En underbar sådan.

Han har en så härlig attityd min lilla stjärna. Alert, vaken, fokuserad i jobb och har samtidigt en välfungerande avknapp när det är dags för paus och vila.

Bästis Puzzel som fyller 12 år om en månad beter sig fortfarande valpigt mellanåt. Med skutt ner från högkanten av soffan som gör att en håller andan en liten stund.

Dante mysbus håller ställningarna här hemma och ser till så ingen gör något som de inte får. Att han själv tar sig friheter emellanåt är en helt annan sak. Efter kastreringen har det t.ex. hänt att jag ups. hittat honom sökandes efter något gott att äta uppe på vårat matbord. 😁😎 På bilden ovan har han lagt sig i/på cykelkorgen som han hittat godsaker i.

Underbart väder ute, passa på och njuut!

Milton i natur och träning,

Blev en skön tur i natur under eftermiddagen. Mestadels skugga och lite skönt sommarregn.

Vi går lite som vi går och hamnar lite vart vi hamnar på våra turer vilket är jätteskönt! Stannar när vi har lust, busar när vi får lust, tar nya stigar och ibland tränar vi lite däremellan. Vi har precis startat upp träning av ”ligg” eller ”lägg” som jag döpt det till för att det inte ska låta för lika ”sitt”.

Turerna får ta den tid de tar. Ibland blir det kortare och ibland blir det längre tid utomhus. ❤ ❤

Milton är lättbelönad både med gotta och med lek vilket jag gillar väldigt mycket då det underlättar all typ av träning. 🙂 Det jag behöver tänka på från nu är att träna på olika platser. Störningar av olika slag kan göra att fokus på det vi gör tappas bort en stund. Lite längre tid än jag är bekväm med så det är något att ha en plan för. Idag tränade vi på en gräsplätt där det ”gick runt” robotgräsklippare. Trevlig träning blev det.

Milton är apsolut redo för mer träning. Han gillar´t. ❤ Nu är det helt upp till mig att inte ha prestationsångest (eller helt enkelt skita i att jag känner prestationsångest) utan bara köra på och ha kul tillsammans. Vi kan ju det här! Just do it! Och framförallt njut! Det är en så skön känsla när en följt planen lugnt och metodiskt, agerat utifrån varje nu i det som sker i passet och känslan av att vara ett team. Den känsla när vi tar färjan hem och båda är sådär lite trötta och Milton sitter i mitt knä och håller på att somna, den känslan är gó och speciellt. Lite på samma sätt som när jag och Puzzel tidigare varit ute ensamma tillsammans och sprungit.

Kan varmt rekommendera boken: Starka tillsammans av Jenny Wibäck.

Nu dags för en powernap för oss alla här hemma. 😉 Trevlig kväll!

Grattis Milton 5 månader igår 3:e maj

Nu 2,9 kilo och alldeles underbar!

Bästa av allt? Oj, mycket… men EN stor och viktig sak är att Milton, Dante och Puzzel fungerar så tokfint tillsammans. ❤ ❤ ❤

Med Dante leker man bäst och med Puzzel myser man bäst. Med matte kan man leka, mysa och träna med (och bita i tårna).

Rumsrenheten går framåt men det är en bit kvar innan vi är framme. Milton säger inte till när han vill gå ut men klarar nu att hålla sig lite längre stunder. Händer färre och färre olyckor inomhus.

Att vara ensam hemma tycker Milton är himlars onödigt. Korta stunder fungerar. Speciellt då han är trött och kan ligga i samma korg som bästis Puzzel som finns där som stöd.

Idag har vi en ”vilodag” här hemma efter en intensiv helg. Till slut tyckte Milton det blev lite väl mycket tid i cykelkorgen (rullade fram och tillbaka både till universitetet och till Bromma kyrkogård) men han klarar det fint och som demovovve glänser han (inte ett dugg partisk 😉 ).

Dags att fortsätta jobba och förbereda för nästa nyhetsbrev. Något speciellt ni önskar få läsa om? (anmälan till nyhetsbrev görs här: https://www.mariawillers.se).

Allt gott, ta hand om er!

Cyklandes & promenerandes hundinstruktör i Stockholm med omnejd…

Cykel inköpt, testad och godkänd även av Milton. ❤ Så nu är hundkurserna igång igen vid Universitetet. Funkar jättebra!

Hur vi gjorde? Först hade jag cykelkorgen i soffan så Milton fick ligga och mysa i den och samtidigt äta på ett gott tuggis. Sedan tog jag ut korgen som ni ser på bilden ovan. Helt ok. sa Milton så då var det dags att haka på korgen på cykeln och vi tog oss ut på en promenad med cykel och Milton i korg. Ätandes godis på botten i cykelkorgen och kikade ut på omgivningen. I början fick jag guida så han inte satte upp tassar på kanten när det gick förbi hundar eller annat spännande. Väldigt snabbt lärde han sig att lönen kommer när man är helt och hållet nere i korgen. Så nu känner jag mig trygg i att han är kvar i korgen när jag cyklar (har förstås ändå säkrat upp så han är fastspänd och inte kan hoppa ur om det t.ex. skulle dyka upp tja, vad vet jag… en hare eller nåt).

Apropå det här med tuggisar. Ett tips är att överdimensionera benen till era hundar. De ben jag har med till Milton på kurs, eller som han får då jag pysslar med annat är alltid i storlek större. Då slipper en oron över att de ska sätta sista lilla snutten i halsen. Jag byter hellre ut tuggisarna efter en stund mot något annat gott om jag inte vill de ska vara framme hela tiden.

Jag har kommit igång med kurserna på Skeppsholmen. 🙂 Varför har jag inte haft kurser där tidigare? 😉 Jag kommer minska ner utbudet vid Universitetet under pandemin då cykelvägen dit inte är jätteskoj. Så Björkhagen och Skeppsholmen kommer vara mina huvudplatser. Kanske det även tillkommer någon mer plats. Det  är framförallt valpkurser, kurser i personspår och så privatlektioner jag erbjuder under våren (privat kan ni bli coachade i vardagslydnad, rally, tricks, klickerträningsfärdigheter, grundmoment för skoj/inför tävling). Är ni ett gäng som vill att jag håller en i kurs i rally eller tricks t.ex. så går det säkert att ordna.

Jag skulle inte kunna vara nöjdare än vad jag är nu med min lilla flock här hemma. De synkar så fint ihop alla tre. Milton och Dante leker tillsammans. Puzzel och Milton vilar tillsammans i samma bädd. Jag upplever att de alla tre har utbyte av varandra här hemma men på olika vis. Sååå nöjd!

Ta hand om er, så hörs vi!

 

En till ny kursplats, mer Milton och mer online…

Först Milton. Benen blir längre, öronen växer och jag är sååå nöjd och glad över att det blev just han. ❤

Han älskar skogen, tycker om mina dragkedjor, skosnören. Ja, Milton gillar att dra i alla snören. Tycker om att hälsa på andra hundar sådär lagom mycket enligt mig. Det vi gjort mest tillsammans den senaste tiden är att vi har varit i naturen. Flanerat, tränat inkallning, promenerat, skuttat runt och så pausat med gott tuggben till Milton och ibland fika till mig (när jag kommit ihåg att få med mig 😉 ).

Jag har spanat in platsen tidigare och yes, nu var det dags. Det blir kurser på Skeppsholmen med första start i april. 🙂 På grund av Coronapandemin har jag satt ett tak på högst 3 deltagare på mina kurser och vi ser till att hålla ordentligt med avstånd. Alla kurserna äger rum utomhus. Privatlektioner hålls för tillfället endast vid Riddarholmen eller Skeppsholmen. När (om) jag kommer igång med att cykla (ska få till en lagom stor cykel till att börja med)/när läget med det höga smittoläget förbättrats så kommer jag förstås fortsätta hålla mina kurser vid Universitetet och vid Björkhagen så snart som möjligt men inte tidigare än så. Jag följer folkhälsomyndighetens rekommendationer och tar det gärna ett steg lite längre till ur säkerthetssynpunkt när det är går.

Onlinekurserna/tjänsterna hittar du här.

Ta hand om er och varandra, det är det enda rätta vi kan göra. ❤ Inga sociala kontakter som inte behövs, tvätta händerna, håll avstånd, be om hjälp med att handla om du tillhör en riskgrupp. Kram från distans!

11 veckor idag, så vad gör vi?

Idag blir Milton 11 veckor och vi har känt varandra i knappt två veckor. ❤ Supernöjd med hur allt utvecklar sig.

Så vad lägger vi fokus på? Så här i början trygghet, trygghet och åter trygghet med god anknytning till mig, till lilla gänget här hemma och mycket bus, lek och mys.

Brukar tänka en liten ny sak per dag att bekanta sig med för positiv miljöträning. Så Milton har t.ex. fått bada en dag, åkt färja en dag, umgåtts med Dantes syster en dag och då blev det också en resa med tunnelbana. Och så dag där det inte händer något speciellt alls… Det vi börjat träna på är inkallning med handtarget. Halsband och koppel var något helt nytt för Milton när han kom så det fick han vänja sig vid redan från andra dagen hos oss vilket har gått bra. Många små korta turer utomhus blir det förståss för att så snabbt som möjligt få koll på det här med att vara rumsren. Det händer olyckor inne (fler när det är riktigt busväder ute) men det går framåt och blir efterhand färre.

Jag upplever Milton som en trygg, framåt, positiv kille som har gott om energi och glöd när vi busar och lektränar. Han känns cool och tar för sig men lyssnar också väldigt bra om andra hundar tycker det blir för mycket. Egenskapar jag tycker mycket om. ❤

Dante och Puzzel gör det fortsatt bra och det ser ut som Puzzel mer och mer uppskattar Miltons närvaro och gnyr Milton till så är det inte sällan Puzzel som är där först för att kolla så allt står rätt till. ❤

Nu sover alla fyrbeningar och jag har lite jag ska pyssla med vid datorn under tiden. 😉

Nu är Milton här!

❤ Välkommen! ❤

Det sa klick och då gick det fort. Och ja, det känns helt perfekt. Är så glad att jag gick på min magkänsla (förstås checkade jag även upp hälsotester, skk avelsdata m.m.). ❤ En trygg liten krabat som både är cool, mjuk men säger också ifrån om något känns fel precis som det ska vara. Han känns väldigt trygg och ”stabil”. Gillar att ligga nära, nära när han är trött och tycker om att slita och dra i mina strumpor, leksaker och annat han kommer åt. 😀 Att det skulle bli en papillon har varit bestämt sedan en tid tillbaka.

Att busa med storebror Dante är en favorit. Dante gör det sååå bra!! ❤ Min älskade lilla vän. ❤ Ute är det lite väl kallt tycker Milton men han ger sig tid att kissa när vi kommer ut vilket är jättebra.

❤ Puzzel tar det hela med ro och är lite nyfiken på Milton när han sover, annars låter han Milton och Dante hålla på med sitt och sträcker istället ut sig i fåtöljen under en filt.

Önskar ALLA en riktigt fin helg!

Dunning Kruger effekten och får en misslyckas?

Som frågan lyder… Får en misslyckas emellanåt och ha en dålig dag? Hur har du gjort/tänkt när du känner att du inte presterat bra nog i förhållande till andra? Hur går du vidare? Vet var jag befinner mig på skalan enligt nedan för tillfället.  Jag upplever också att skalan kan ”gå om” i olika varv. Känner ni själva igen er i att ”ha vandrat” utmed linjen enligt Dunning-Kruger effekten?

Idag presterade jag inte gott nog. Visst känns det och det är väl kanske det som också är meningen?! Att känna att nej det här duger inte. Kom igen! Bättre kan du!! Det är lätt hänt att gå ner sig och bryta ihop och det är väl okej en liten stund… Men sedan så får en faktiskt ta ett allvarligt snack med sig själv (eller med en supportande vän), bättra sig och komma igen! Och med erfarenheten i ryggen göra så en inte behöver hamna i samma grop igen.

Jag vet vad jag behöver göra och tja med rätt fokus så kommer jag snabbt hitta rätt spår igen. Det jag inte presterat gott nog är lite som det är, och går inte att göra ogjort. Ohh… yes det känns inte bra och skapar känslor av olika slag. Andaas, analysera, bemöt, åtgärda, gör om gör rätt och släpp. Det får en helt enkelt tugga i sig som en lärdom.

Känner jag mig själv rätt kommer det sista steget ta ett tag, en lite längre stund innan jag verkligen kan släppa, men det kommer. Så nu fortsätta med dagen och ladda om inför morgondagens planer. 🙂

Önskar ALLA en fortsatt fin helg!